huset på kullen

Huset på kullen fortsättning

En natt när jag låg och sov i november precis när det började bli mörkare på kvällarna,  vaknade jag av att jag hörde ett ljud ifrån ett annat rum. Jag tänkte att det bara var en kran som droppade så jag struntade i det.

När jag vaknade nästa morgon så hörde jag hur pappa spelade på piano. Jag älskar att vakna av musik. Det är det skönaste sättet att vakna upp. Jag gick upp och tog lite fil med flingor till frukost. Jag kollade ut genom fönstret. Det var helt mörk ute. Det snöade också och det hade blivit helt igentäppt. Jag kunde inte öppna dörren. Jag gick till pappa och han var inte vid pianot. Det kom musik från en radio. Det var en lapp vid radion där det stod jag kommer hem kl.21.00 ta något att äta kram pappa. Jag tog lappen och undrade var han hade åkt.

Snön hade inte släppt så mycket än. Det snöade fortfarande och man kunde fortfarande inte komma ut genom dörren. Jag tänkte att pappa kunde fixa det på kvällen när han kom hem.
Jag satt vid min dator och chattade med min kompis Sara. Då hörde jag att ljudet igen. Jag gick till köket och kollade men ljudet kom inte där ifrån. Jag gick runt i huset och letade efter stället där ljudet kom ifrån. Då hörde jag plötsligt ett kras, en vas hade vält ner från en hylla. Jag tog vår dammsugare och sög upp allt men då kom ett nytt kras från källaren. Jag visste att jag var tvungen att kolla men jag hade alltid hatat alla källare så jag tänkte att det kunde vänta lite tills pappa kom hem.

Nu hade det börjat bli lite mörkare utomhus. Jag började bli lite trött det hade börjat snöa ännu mer.
Jag fattade inte hur det kunde snöa så mycket, det var ju bara november. Jag hade ju kollat vädret det skulle ju inte snöa. Klockan var nu 20.00 och jag väntade på att pappa skulle komma hem. Jag var själv i huset eftersom min bror Anton skulle vara hos hans kompis stuga hela veckan.
Min mamma dog för tre år sen. Det var då pappa började skriva musik för att inte tänka på det. Jag gillade inte att det var så tyst i det här gigantiska huset. Det var som att ingen kunde höra mig. Det var lite läskigt att vara här själv.

Så nu var klockan 21.00. Nu skulle pappa äntligen komma hem. Jag saknade honom. Det var inte kul att vara själv. Precis då hörde jag ett till kras från källaren som om något stort hade gått i sönder. Nu så hörde jag hur dörren öppnades. Det var pappa. Jag blev så glad men han såg trött och kall ut.
-Pappa hur mår du? frågade jag.
-Jag mår rätt dåligt. Jag är super trött och jag vill bara sova i min säng, sa han.
-Jag bara undrar om du kan hjälpa mig med att kolla en sak i källaren? Du vet att jag inte gillar källare, sa jag.
Vi gick ner i källaren och där så hade inget hänt allt var som det var innan
-Men jag hörde att något gick i sönder jag lovar, sa jag.
-Du hörde säkert bara lite fel det var säkert ingen. Nu går du och lägger dig, sa han.

När jag låg i sängen så hörde jag ljuden igen. Något gick i sönder. Det kom från källare igen. Nu började jag undra om jag hade något konstigt med mitt öra. Sen så hörde jag hur någon gick i våningen under. Jag sprang till pappa
-Pappa vakna någon bryter sig in. Pappa skynda dig, sa jag.
Tyst jag sprang ner i förväg och gömde mig bakom en vägg nära där jag hörde ljudet. Jag hörde steg i rummet bredvid jag kollade och såg något svart som gick runt och letade efter något. Äntligen kom pappa.
-Pappa kom! Han står där,sa jag.
Men när pappa kom så var det tomt ingen stod där och inget hade krossats.
-Ingen är här, det är lugnt, sa pappa .
-Men jag hörde ju att någon krossade ett fönster. Jag lovar.

Nästa morgon så vaknade jag upp som vanligt och pappa spelade piano som vanligt, som jag älskar. Snön var borta som om det aldrig varit där
-Undrar var snön tagit vägen? skrek jag till pappa genom huset.
Han svarade inte så jag gick till pianot, men pappa var inte där. Nu var det en annan lapp jag kommer hem imorgon bitti. Det finns billypizza i frysen och köttbullar på bänken kram pappa. Jag gick upp på mitt rum och kände mig riktigt orolig. Skulle jag vara hemma själv hela dagen och på natten?  Jag blev rädd, tänk om det händer igen på natten att någon försöker ta sig in i huset.

Inget hände den dagen. Jag bara satt och läste och chattade med mina kompisar. Jag saknade dem jag brukade bo nära, mina kompisar, så att jag bara kunde gå över till deras hus. Plötsligt ringde det på dörren
-Jag kommer, skrek jag genom huset.
Jag satt på mitt rum och jag fick springa ner för trapporna. Jag sprang lite för snabbt så jag snubblade nerför de sista tre trappstegen och landade på foten. Det kändes som att jag stukade den men jag kröp fram till dörren och låste upp. Där stod Anton.
-Anton vad gör du här? undrade jag,
-Jag kände att något var fel så jag kom hem men, vad har hänt med dig? frågade Anton.
-Jag trillade i trappan jag tror jag stukade foten,sa jag.
Vi satte oss i soffan och jag berättade allt som hade hänt och hur allt hade försvunnit när pappa hade kommit. Jag berättade också att pappa hade försvunnit på morgonen helt utan att säga var han stuckit.
-Är du seriös? frågade Anton.
-Ja jag menar det pappa bara försvinner ibland och lämnar en lapp,sa jag.
-Vi måste kolla upp det här,sa Anton.
-Du sa att ljuden kommer från källaren vi kan ju sätta upp en filmkamera,sa han. Vi satte upp en film kamera och väntade på att det skulle bli kväll.

På kvällen satt vi och spelade ett av mina favoritspel vi hade jättekul och jag var så glad att Anton hade kommit hem. Precis när jag tänkte det så hörde vi ett kras, samma som jag har hört alla dem gångerna .
-Anton sätt på filmkameran, skrek jag.
Han satte på kameran som vi hade satt i källaren och väntade. Medans vi satt och väntade på att ljuden skulle börja så kände jag mig inte rädd som jag brukade. Jag kände mig uppspelt. Jag ville få reda på vad som hände i källaren. Plötsligt slutade det att låta och vi gick långsamt fram till källaren. Anton gick först eftersom han var äldst. Han sparkade upp dörren med kniven i handen och det var tomt. Vi tog kameran och tittade på bandet och det bara brusade fast man hörde ljud. Men efter kanske en minut så såg man igen att inget hade hänt, allt var tomt.

Vi vaknade nästa morgon i soffan.  Jag tror att vi somnade när vi satt och tittade på film som vi gjorde innan vi skulle gå och lägga oss. Nu hörde jag hur Anton och pappa bråkade
-VAR HAR DU VARIT? NORA HAR VARIT SKITOROLIG, hörde jag hur Anton skrek från köket.
-Nora kom ,hörde jag pappa ropa från köket.
-Jag har något att berätta för er.
Han berättade att han hade hittat en lönndörr i källaren och att det var därför han ville ha huset.
-Men alla saker som hänt, alla inbrott och ljud då? sa jag.
-Det var bara ljud jag hade satt upp för att skrämma bort er, sa han.
-Jag har hittat en massa saker som jag tror har ett stort värde om man säljer till rätt person,sa han och lät lite galen.
-Men jag tror att någon annan vet om det här också så jag behöver er hjälp att få upp allt, sa han ännu mer ivrigt.
-Pappa det här låter inte som en bra ide. Tänk om det händer något eller om du åker i fängelse? sa jag lite rädd.
-Ja exakt jag! Har läst om sånt här.  Man åker i fängelse om man tar gamla skatter, dem ska till museum, sa Anton.
-Ja men ingen kommer att få reda på något, sa pappa.
Han lät lite läskig när han gick till källaren och vi försökte stoppa honom, men han var för stark för oss. Han gick ner och öppnade lönndörren vi gick efter för vi vågade inte göra så mycket förutom att följa med, då såg vi en stor grotta.

Man kunde bara se saker som fyllde hela grottan
-Hur har allt kommit ner hit? frågade jag.
-Pirater tror jag,sa pappa.
-Jag tror de hade lämnat deras skatter här,sa han.
Då hörde vi :
-Lämna grottan vi har satt ut sprängämnen runt hela grottan! Det här är regeringen, kom ut från grottan!
-Fort skynda vi måste ut fort! skrek jag.
- Nej vi kan fortfarande få ut lite! skrek pappa.
-Nej vi hinner inte! skrek Anton.
-Nedräkningen har börjat 30 29 28 27, hörde vi dem utanför.
Jag och Anton sprang men pappa stod kvar.
-Pappa kom, de spränger snart! skrek jag
-Jag kommer. Jag ska bara få upp några saker, sa han lugnt.
Anton tog tag i mig och vi sprang. Jag hörde hur de sista sekunderna räknades ner. Det kändes som om allt gick i slowmotion. Vi kom upp och då hördes smällen. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kände hur allt snurrade. Pappa hade inte kommit upp ännu.
Han kommer säkert snart, tänkte jag. Han måste ha kommit upp
-Anton när kommer pappa upp tror du? sa jag skakigt.
-Nora, han kommer inte att komma, sa Anton, som såg helt chockad ut.

En månad senare.

Jag vaknade hos mormor och morfar som vi bodde hos eftersom vi inte hade någon annanstans att bo. Pappas begravning hade varit för flera dagar sen. Anton låg och sov på en madrass bredvid min säng. Jag tänkte på vad som hade hänt för en månad sen. Vad hade hänt med pappa som gjorde honom så konstig?
-Nora, sa Anton som nyss hade vaknat.
-Ja vad är det, sa jag.
-Kan du göra frukost? sa han trött.